Hans svarta och dystra ögon 
Hans höga och smärta gestalt
De äro min enda tanke
För mig innesluta de allt

Min själ och hela mitt väsen
Min himmel och hela min jord
De äro en enda tanke
Ett enda berusande ord / Edith Södergran



... Snart så dör det mitt hjärta
På hans tunga, i smärta
Ja, det dör utan tröst
Feberyrt av hans röst

Talar den, är den stum
Är han snäll eller dum
Ack, av död är den full
Och jag dör för hans skull / Edith Södergran



Din kärlek förmörkar min stjärna -
månen går upp i mitt liv
Min hand är ej hemma i din
Din hand är lusta -
min hand är längtan / Edith Södergran



Min själ älskar så de främmande länderna,
som hade den intet hemland
I fjärran land stå de stora stenarna
på vilka mina tankar vila
Det var en främling som skrev de sällsamma orden
på den hårda tavla, som heter min själ
Dagar och nätter ligger jag och tänker
på saker som aldrig hänt
min töstiga själ har en gång fått dricka / Edith Södergran



Vad sällhet i vinden...
Oändlighetens kyssar...
Hur har mitt mitt liv förvandlat sig och blivit stilla,
bedrägligt stilla...
Lyckliga sagoprinsessa,
ditt hjärta stormar hårdare än oceanens
Bär man förgäves ett sådant hjärta i sitt bröst?
Tid, lyssna till min sång!
Sjunga i helvetet så de fördömda,
svarar dem himmelens eko ibland
Nej, mitt hjärta, du går genom elden!
Skrämmer ej ödet min gudagestalt?
Lyda ej lyckans små genier en vink av min hand?
Kommer ej framtiden, om jag den kallar? / Edith Södergran 



Jag fann ej kärleken. Jag mötte ingen.
Skälvande gick jag förbi Zarathustras grav i höstliga nätter:
vem hör mig mer på jorden?
Då lade sig en arm om mitt liv -
jag fann en syster...
Jag rycker henne i de gyllne lockarna -
är det du omöjliga?
Är det du?
Tvivlande blickar jag henne i ansiktet...
Leka gudarna så med oss?



Du min förtvivlan och min kraft
du tog allt eget liv jag haft
Och därför att du krävde allt
gav du tillbaka tusenfalt / Karin Boye



Ingen andlös sommarnattshimmel
når så långt in i evigheten,
ingen sjö, när dimmorna lättar, 
speglar sådan stillhet
som den stunden

då ensamhetens gränser plånas ut 
och ögonen blir genomskinliga
och rösterna blir enkla som vindar
och ingenting mer är att gömma
Hur kan jag nu vara rädd?
Jag mister dig aldrig. / Karin Boye



Han kom som en vind
vad bryr sig en vind om förbud?
Han kysste din kind,
han kysste allt blod till din hud
Det borde ha stannat därvid:
du var ju en annans, blott lånad
en kväll i syrenernas tid
och gullregnens månad

Han kysste ditt öra, ditt hår
Vad fäster en vind sig vid om han får?
På ögonen kysstes du blind
Du ville, förstås, ej alls
i början besvara hans trånad
Men snart låg din arm om hans hals
i gullregnens månad

Från din mun har han kysst 
det sista av motstånd som fanns.
Din mun ligger tyst 
med halvöppna läppar mot hans
Det kommer en vind och går:
och hela din världsbild rasar
för en fläkt från syrenernas vår
och gullregnens klasar / Hjalmar Gullberg



Din doft i mig många dagar
i många dagar älskar jag 
mig själv / Johanna



Hon sticker knivar
i munnen
och nålar
Hennes ögon blixtrar
Jag
    älskar
           henne
Hon dansar
ensam
i mitt mörka vardagsum
Och hon är den dyraste
Den dagen hon förändras ska jag hata

Hon sover mot min arm
Hon är den dyraste
När hon går

blir jag alltid
halv / Camilla



Vilket rykte jag fått!
Inte har jag tappat trosorna 
på alla ställen ni påstår
Det måste varit min ensamhet
som såg ut som ett par 
svarta i spets



Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag meddetsamma

Du inte bara stör, 
svarade jag,
du rubbar hela min existens
Välkommen / Eeva Kilpi



Varför till ro så brått
du som jag vill allt gott?
Följ mig en månskenstimma!
Kyrktorn och fönster glimma

Fullmånen lyser klart
Natten är snart förbi
Stanna, min flicka!
Snart finnas ej heller vi
/ Verner von Heidenstam



Och så några av mina egna verk...



I spent a thousand years crying 
over what could never be
Traded pride
for what I thought was me

Alive
but lying here dead
Cursing what´s left of me
bought everything he said

all gone now
none missed
I´m Sleeping Beauty
except I´ll never be kissed

Who would have thought
Prince Charming only spoke with his fists?



Jag gråter för att gråta
Andra tror jag är ledsen 
Men det är min själ
Den blir för tung ibland



I do not know 
Why I do the things I do
Or how to make them go away

How will I make you see?
You run my world
You´re every dream I ever had
You´re the only God worth worshipping

Therefore I must leave
I need someone real



The only boy she cares about
has gone away
Life is all about pretending
Says she could care less
Cuts herself with ifs
Invisible scars
She will forget 
She will be happy
And cry again
Life hurts
Nothing is ever easy
She just learned




Jag tror på ödet
Alltså finns han
och blir min
en gång

När eller hur
kan man inte veta

Men när han kommer 
försvinner allt det onda



Guess it´s meant to be
Not me